Ja jag älskar verkligen flodhästar.
Vad är det då med dessa charmiga fläskberg som fascinerar mej?
Det började i yngre tonåren, jag hette Flodström i efternamn och det blev av ngn anledning synonymt med flodhäst hos mina kompisar så de började köpa dem till mej på födelsedagar (då hade jag inte de här volangerna runt magen så det måste varit namnet).
Intresset var väckt och fortsättningsvis köpte jag dem själv. Det blev flodisar på både längden och tvären, och det gick väl inte att undgå hemma vad jag gillade för djur. Idag ligger de och sover i en låda på vinden, ja ok flera lådor då..
Tror min man är väldigt glad för det, han har varit MYCKET tålmodig under årens lopp.

Jag har haft lyckan att se dem i Kenya på nära håll i vilt tillstånd. Det går inte att beskriva känslan när man smyger in i en lagun full med flodhästar och andäktigt betraktar ungarna som leker och dyker runt runt under magarna på sina föräldrar.
Det ÄR något väldigt speciellt.
Sedan kan man fascineras av hur snabba de är när det behövs, racerfläsk verkligen! Det som inte är så smickrande då är väl hur de så att säga "lämnar ifrån sej" fast inte helt fel om man ska gödsla åkern förstås.

För ett halvår sedan skaffade jag en egen flodhäst. Jag adopterade min lilla BonBon som bor i Zimbabwe.
Karen Paolillo driver projektet Save the där och gör ett fantastiskt jobb ( www.savethehippos.com )
En dag ska jag dit för att träffa min kompis på riktigt!!!

Life is hippo ❤, så är det bara!