Vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, skärper mej alltså, att det ska vara så förbaskat svårt.

Tufft när man är en gottgris och bara inte kan skärpa sej. Livet är ju så himla tråkigt utan godis, fikabröd, vin, ostar osv.. Och när man inte kan äta lite lagom, jag är ju svensk så jag borde ju vara expert på lagom ! Vad är det för människor som klarar av att äta fyra bitar ur en godispåse och sedan spara en vecka tills nästa gång? SÅ VILL JAG OCKSÅ VARA!
Varför kan inte allt onyttigt smaka surströmming, då vore det ju lätt som en plätt men så är det ju inte..

Nu när hösten är här och de varmare kläderna ska fram så är det mesta en storlek för litet, suck. Jag tycker ju att jag varit duktig med jogg och promenader under sommaren men har nog fått nån liten bugg i ekvationen intag/motion.

Man kanske skulle bli en ny Paolo Roberto som kliver upp vid 5-6 varje morgon och sticker ut och tränar och sedan glatt Twittrar om hur stärkt man blir som människa av att komma ut på morgonen även om det är motigt (@paolorobertocom). Har inte bestämt mej ännu om det är han som ska få äran av att jag tar mej i kragen (..eller om jag ska sluta följa honom för jag får så dåligt samvete :)

Har fått tips om en bra App som heter ShapeUp där man får hjälp med precis allt, den ska jag testa! Men just nu har jag krupit upp i fåtöljen med min bok och en STOR godispåse.
Alla nya tag börjar ju på Måndagar och idag är det bara Söndag, eller hur ?

Life is (kanske en aning mindre) Hippo!

Ja jag älskar verkligen flodhästar.
Vad är det då med dessa charmiga fläskberg som fascinerar mej?
Det började i yngre tonåren, jag hette Flodström i efternamn och det blev av ngn anledning synonymt med flodhäst hos mina kompisar så de började köpa dem till mej på födelsedagar (då hade jag inte de här volangerna runt magen så det måste varit namnet).
Intresset var väckt och fortsättningsvis köpte jag dem själv. Det blev flodisar på både längden och tvären, och det gick väl inte att undgå hemma vad jag gillade för djur. Idag ligger de och sover i en låda på vinden, ja ok flera lådor då..
Tror min man är väldigt glad för det, han har varit MYCKET tålmodig under årens lopp.

Jag har haft lyckan att se dem i Kenya på nära håll i vilt tillstånd. Det går inte att beskriva känslan när man smyger in i en lagun full med flodhästar och andäktigt betraktar ungarna som leker och dyker runt runt under magarna på sina föräldrar.
Det ÄR något väldigt speciellt.
Sedan kan man fascineras av hur snabba de är när det behövs, racerfläsk verkligen! Det som inte är så smickrande då är väl hur de så att säga "lämnar ifrån sej" fast inte helt fel om man ska gödsla åkern förstås.

För ett halvår sedan skaffade jag en egen flodhäst. Jag adopterade min lilla BonBon som bor i Zimbabwe.
Karen Paolillo driver projektet Save the där och gör ett fantastiskt jobb ( www.savethehippos.com )
En dag ska jag dit för att träffa min kompis på riktigt!!!

Life is hippo ❤, så är det bara!

Oj oj så mycket teknik det blivit senaste halvåret. Den som känner mej vet vilket motstånd det varit bara att börja med Facebook.. och nu är det visst ingen hejd -twitter -instagram- och så en blogg! (ja vi har ju inte sett vad det blir av det här ännu)
Jag tänker ofta på livet och att må bra, att ta vara på stunder och tillfällen och framförallt stanna upp och reflektera lite över hur bra man har det och hur mycket vackert och härligt det finns runtomkring oss. Det lilla kan ibland betyda så mycket.
På morgonens promenad tex så möttes vi av en härlig soluppgång och i Karlbergskanalen simmade en bäver! En härlig start på dagen som jag återkommit till i tankarna flera gånger idag och som fått mej att le. Eller som nu ikväll när jag får hjälp av tonåringen med att starta upp min blogg. Vilken härlig dotter jag har! Världens tålamod när jag inte fattar och hennes fingrar flyger fram över tangenterna och tjoff så har jag mina bilder, färger o typsnitt på plats!

Life is hippo!

Mitt första inlägg.