Veckans höjdare!
Förutom att jag äntligen kommit ur soffan o börjat träna igen så måste det ju vara hissen.
Ni anar inte känslan, vilken vinst att kunna åka hiss alldeles själv.
Hela hisseländet började med att jag fastnade i hissen på jobbet, bara några minuter och alldeles själv förstås
Hade aldrig haft minsta problem med det tidigare så det blev en chock vilka hjärnspöken som väcktes.
Känslan att inte kunna ta sig ut ( i alla filmer så finns åtminstone en lucka i taket OM man skulle vilja klättra).
Efter den dan var hela klaustrofobikänslan i full gång, fick inte vara trångt o mycket folk, fick inte vara långt ner som tex blåa linjens tunnelbana, ja de första åren var tunnelbana ingen hit alls faktiskt.
Det här hände för mer än 10 år sedan och man vänjer ju sig vid att undvika.
Så för två år sedan skulle familjen åka till New York. Jag o maken hade två hotell som vi valde mellan och jag tyckte att hotellet som jag hittat var bäst...och jag fick som jag ville ( som vanligt tänker han nu).
Två dagar innan vi skall åka säger han:
- eeh, jag kollade lite på vårt hotell, har du verkligen läst ordentligt ?
- vadå ???
- ja alltså hotellet börjar på 29:e våningen, de 28 första är kontor..
Ja vad gör man, lite sent att sätta igång att hitta något annat.
Så vi reste iväg och det var ju bara att kliva in i den förbaskade hissen, gråtfärdig och skakande som ett asplöv,
hade ju inget annat val.
Och det funkade hyggligt och den värsta skräcken la sig efter några dagar.
När vi reste hem efter 10 dagar hade jag nog tom en hygglig puls..
Tja efter det har jag åkt hiss några gånger när nöden krävt men alltid med sällskap, kommer aldrig åka ensam har jag sagt till mej själv.
..men så i onsdags skulle jag ner o träna på jobbet, fick sällskap med en kollega i hissen ner.
Senare fanns ingen att åka upp med så jag tänkte
JAG GÖR DET, JAG PROVAR ÅKA ALLDELES SJÄLV UPP !!!!
Och jag överlevde.
...och i fredags kände jag mej full av självförtroende och tänkte att om det inte finns någon att åka med så försöker jag själv igen..och jag överlevde den här gången också!
Som sagt, ni anar nog inte känslan-det här är stort!
Behöver kanske få ner pulsen lite till och har ju helst sällskap MEN kniper det så går det !
Life is (a confident) Hippo !
Ut med det gamla och in med det nya
Ja då skriver vi 2013 nu..
En lugn dag idag efter en mycket trevlig kväll igår.
En kväll full av många härliga vänner, god mat o dryck, lite bus och mycket skratt.
Så idag funderar jag lite på året som gått.
2012 var ett bra år, den största förändingen var kanske att sonen flyttade hemifrån.
Lite konstigt kändes det men desto roligare när vi träffas på familjemiddag.
Den tråkiga förändringen var att min mormor gick bort, saknar henne massor..
..och nu kliver vi in i år 2013..
Det finns en hel del funderingar som gror och kanske är det i år som det kan bli verkligehet
Kanske jag skulle försöka jobba bort min höjdrädsla?
Klarar jag av att anmäla mej till en nybörjarkurs i klättring ?
Och då kanske jag kan åka Highway One i Californien med min man igen utan att
ha hjärtat i halsgropen och faktiskt kunna njuta av fantastiska vyer.
Och så var det ju det där med att jag någon gång vill springa en mara...
Ja liksom bara kasta mej ut och se vad jag klarar av.
Och till det behöver man en hel del målmedvetenhet, beslutsamhet och energi som jag håller
tummarna för att jag har under 2013. Är ju expert på att gå ut hårt och sedan tappa fart....
MEN kanske blir det här året annorlunda
Life is a Hippo New Year !
